Mitt tecknande

Det fanns en tid då jag närde en dröm om att bli illustratör. Jag gick några konstnärliga utbildningar och jag försökte stånga mig in bland rollspelskreatörerna då bordsrollspel länge var mitt absolut främsta intresse. Dock saknade jag som så många unga kreatörer tålamod och disciplin; jag ville bli superduktig helst igår och jag fokuserade mer på att jämföra mig med bättre tecknare än jag fokuserade på att förbättra den egna förmågan. Gång på gång blev jag frustrerad och gav upp, vilket så klart är mycket dumt eftersom den enda vägen till ökad färdighet är utförande. Därav är jag fortfarande, 36 år fyllda, en högst medelmåttig tecknare.

Visst har det blivit en och annan illustrationer genom åren – en liten här, en liten där. Någon illustratör har det dock inte blivit av mig. Tar man sig inte snabbt in bland de etablerade namnen finns där inget att leva av. Med andra ord måste man då böja sig för verkligheten och behovet av ett stabilt heltidsjobb. Särskilt som det idag finns jätteduktiga unga kreatörer som utför arbeten för sitt höga nöjes skull eller lite kaffepengar.

Med det sagt vill jag passa på att uppmana alla som arbetar kreativt att ta betalt. Att inte göra det är inte bara att negligera sin egen tid och förmåga utan hela branschen. Att dumpa priser på det viset är bara negativt. Det räcker med att dagens professionella konstnärer nu konkurrerar med andefattiga AI-kreationer, de ska inte dessutom behöva lida prisdumpning och få sitt hårda arbete förminskat till “en hobby”. Det borde alltid vara lika självklart att betala illustratören eller tatueraren som snickaren, elektrikern och naprapaten. Det går inte att äta eller betala räkningar med luft, symboliska småsummor eller prylar i utbyte.

Nå, nu äntligen väl över mina 30; med fler erfarenheter och insikter i bagaget tecknar jag återigen mer men mest för min egen skull och har nu funnit ett nytt lugn och fokus i detta. Drömmarna, genvägarna, jämförelserna och den grava frustrationen ligger i soptunnan. Jag har liksom lyckats landa i faktumet att det så klart inte finns några genvägar eller mirakulösa genombrott. Därmed vill jag så här helt anspråkslöst dela med mig lite av vad jag skapar där hemma på kammaren.

Mycket nöje!